MeaAxtelius

Ingenting är som det ska vara. Är rädd och ensam. Vill inte ens skratta längre, orkar inte längre bry mig om saker jag gör eller personer i min omgivning. Jag vet vad felet är men jag gör ingenting åt det. Å varför gör jag inte det ? För jag orkar inte, för att jag är rädd, rädd för att inse sanningen om mig själv och mitt liv. Vill inte inse at jag lever i en lögn, vill inte inse att jag inte har någon som håller om mig, som håller mig kär!
Kan inte sova om nätterna, vaknar flera ggr och har sedan svårt att somna om. Det har hänt att jag vaknat av att jag har skrikit i sömnen och hållit mig hårt i mitt eget hår, nästan som om jag håller mig fast vid det.
Allt är en ond cirkel å jag faller hela tiden. Jag faller djupare ner i ett dåligt beteendemönster!